Dockor (tillverka själv eller skaffa handdockor av olika karaktär), rekvisita som dockorna kan hålla i (t e x små leksaksbullar, plasthammare, vattenkanna, korg, blomma, ficklampa etc i miniformat). Stativ med skynke att stå bakom.
Om du vill ha mer teaterkänsla än genom att helt enkelt spänna upp ett skynke mellan två dörrposter, kan du tillverka ett eget dockteaterstativ. (Du hittar en beskrivning i slutet av övningen.) Fördelen med stativet är att hela gruppen kan röra sig snabbt runt ställningen som kommer att beskrivas i uppvärmningen.
Uppvärmning:
Låt alla deltagare välja en docka och sätt på musik. Förslag på musik till uppvärmningen är snabb springmusik och långsam smygmusik (t ex Beethovens Symphony No 5, Surfin´ Bird, Benny Hill, Champagnegalopp och Motherhood av Jenny Wilson).
Det är bra att börja med smygmusiken.
Stå i en ring med dockställningen i mitten. De som är bakom skynket låter dockorna “gå”, “smyga” eller på annat sätt pröva att ta sig långsamt över spelscenen, dvs kanten på tyget. De andra ser hur det ser ut och man får prova i tur och ordning.
Pröva sedan att ta er fram genom att “skutta” med dockan. Man kan också prova att “Hoppsa”, “gliiida”, “flyga”, ta “stora steg” eller gå kraftigt bakåtlutat eller framåtlutad.
När alla fått testa med sin docka några varv kan man byta dockor med varandra och sätta på den snabba springmusiken. Gör samma saker som tidigare fast snabbt.
En docka som pratar tittar alltid framåt, alltså på publiken och inte på den hen talar med. Lite förvirrande i början för den som spelar, men det är för att publiken tydligt ska se vem av dockorna på scen som talar.
Skapa en scen:
Dela in deltagarna två och två. En ska vara mamman och en dottern. De ska skapa en scen med en konflikt i. Alla får 10-15 min på sig.
Tänk på att fyra händer kan spela fyra dockor, så det kan komma in andra personer i pjäsen, t ex syskon, men det är mamman och dottern som är i fokus. Här är lite olika förutsättningar som man kan dela ut till grupperna. Fortsätt på meningarna och bygg en liten historia med repliker.
”Jag kände hur jag började koka av ilska när jag tittade på mamma och …”
“Mamma kritiserar alltid mig för …”
“Mamma förbjuder mig att …”
“Min dotter vill att jag ska … “
“När hon inte kom hem trodde jag att …”
Ett uppspel får gärna bestå av början, mitten och slut. Ha konflikten i början eller mitten. Ledaren kan erbjuda sig att sätta på musik vid ett givet tecken.
Det är alltid kul med “springa efter och jaga varandra” eller “smyga och leta” – i dockteatervärlden kallas det för ett lazzi och är mycket underhållande för publiken.
Även om ämnet/konflikten är dramatisk så kan det kännas lättare att bearbeta ilska och frustration i en grupp om man också får skratta. Det är det essentiella med den dockteater som också kallas kasperteater. Den växte fram i 1500-talets England, då det var förbjudet med vanlig teater och man inte öppet fick kritisera de styrande. Ett sätt att få utlopp för sin frustration.
Tips: Man kan också göra övningen Repliken som dockteater. Då använder man de replikerna istället som start på historien. De uttrycker en tydlig konflikt. Övningen finns här.
Bygg ditt eget dockteaterstativ:
Skaffa två långa svarta konsoler/väggskenor, ca 2 m och ett kvastskaft i trä,
1,5 m. Skruva in en metallkrok i vardera änden på kvastskaftet.
Du kan lätt haka av och på krokarna i väggskenornas hål på vardera sidan
och då också höja och sänka pinnen så att den passar till dem som spelar.
(Pinnen ska sitta så att den precis täcker huvudet på dockspelarna).
Skaffa även en stadig träplatta (t ex MDF-skiva), 1,60 m lång och ca 30 cm
bred. Den kan kapas i två delar som sedan tejpas ihop med svart gaffatejp.
Det gör att man kan vika ihop den.
Skaffa två ihåliga bordsben som är ca 20 cm höga. Pilla bort plastlocket i
fotändan och skruva fast dem på träplattans ytterkanter.
Nu kan du sätta en konsol i varje bordsben och göra dem stadiga genom
att kila fast något. Vi använder kinapinnar som petas ner.
Häng slutligen ett skynke över pinnen ända ner till golvet. Klart.
DRAMA ORD BILD